TIDSBEGRÄNSAT ERBJUDANDE: 20 % RABATT PÅ HELA WEBBPLATSEN
Ursprung
De viktigaste diamantgruvorna finns i följande länder:
Angola, Australien, Botswana, Brasilien, Kanada, Kina, Kongo, Namibia, Ryssland, Sierra Leone, Sydafrika och Tanzania.
Fram till 1700-talet låg de enda kända platserna där man kunde hitta diamanter i Indien och på ön Borneo. Diamantletare och gemmologer från hela världen reste dit för att hitta diamanter. Stora fyndplatser har med tiden stängts och bevakas nu hårt för att förhindra att naturresursen töms.
Tyvärr kom detta skydd för sent. På kort tid tömdes gruvorna helt och människor sökte sig till andra platser efter diamant.
Omkring 1725 hittades stora diamantfyndigheter i Brasilien. I mitten av 1800-talet upptäcktes även diamantgruvor i Afrika.
Historia
De flesta myter om diamanter har sitt ursprung i Indien och nådde Europa genom resande köpmän. Samtidigt finns det över hela världen olika myter och betydelser kopplade till den värdefulla ädelstenen.
I forntida hinduism var det förbjudet enligt lag att bära slipade diamanter som smycken. Det sades bringa otur.
Under medeltiden trodde många västerländska författare att diamant hade kraftfulla helande egenskaper och kunde användas som motgift. Andra författare hävdade däremot att till och med beröring av stenen var giftig.
För många väcker orden ”bloddiamant” bilder av dyrbara röda ädelstenar eller extremt sällsynta juveler. Tyvärr handlar namnet inte om diamantens utseende eller sällsynthet, utan om det blod som spills vid utvinningen.
Efter upptäckten av diamanter i Afrika väcktes många frågor om hur ädelstenarna borde utvinnas. En av de största farhågorna gällde diamanter som såldes för att finansiera inbördeskrig. Vinsterna från försäljningen användes för att köpa vapen och andra medel för att döda människor och utöva makt.
Kimberley Process Certification Scheme inrättades för att en gång för alla stoppa denna handel och de konflikter den ledde till.
Mer information om Kimberleyprocessen finns här.